Polisens register kan vara etnisk profilering

Debattartikel i Svenska dagbladet

20 februari 2014

Efter DN:s avslöjande i höstas om Skånepolisens register över romer beslutade jag som diskrimineringsombudsman att inleda en granskning av Polisen i Skåne. När granskningen nu avslutas kan jag av det som framkommit om registreringen inte utesluta att romer diskrimineras i polisens arbete.

Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering för den som omfattas av lagen om offentlig anställning när denne har kontakter med allmänheten. DO ska utöva tillsyn över att diskrimineringslagen följs, och i granskningen av Polisen i Skåne har den tillsynen handlat om att bedöma om det finns en risk för att romer diskrimineras av Polisen, något som det aktuella registret skulle kunna vara ett tecken på.

DO bedömer att Polisen i Skåne inte har lämnat en godtagbar förklaring till registrets benämning, vare sig i dess första eller senare form. Om syftet inte var att kartlägga romer tycks det inte finnas någon rimlig förklaring till den ursprungliga benämningen "Konflikt, Staffanstorp romer". Även beteckningen "Kringresande" kan förknippas med romer, då ordet ibland har använts som en omskrivning för romer.

Polisen i Skåne har inte heller gett någon tillfredställande förklaring till att det finns så många barn i registret. Andelen barn är dock så omfattande att DO inte kan utesluta att polisen har kartlagt anhörigrelationer på ett sätt som leder tankarna till etnisk profilering.

Etnisk profilering kan ta sig många uttryck. Ett exempel är att bedriva brottsbekämpning utifrån människors etniska tillhörighet. Det sker till exempel när polisen spanar efter brottslingar och då särskilt letar bland människor med visst utseende eller etnisk bakgrund, trots att det inte motiveras av vittnesuppgifter eller annan bevisning.

Studier genomförda i bland annat Storbritannien har kunnat visa att etnisk profilering hos polisen riskerar att leda till diskriminering i kontakter mellan polis och allmänhet.

Ett sådant arbets- och förhållningssätt kan drabba många grupper men jag är inte förvånad över att det just är romers anhörigrelationer som kartlagts här. Kartläggning och registrering av romer och romers liv är inte någon ny företeelse. Tvärtom har det under lång tid varit en del av svenska myndigheters och regeringars strategi för att utöva makt och kontroll över romer och deras liv. Det har möjliggjort övergrepp som de invandringsförbud, tvångssteriliseringar och tvångsomhändertagande av romska barn som har präglat relationen mellan staten och romer från 1900-talets början fram till i dag.

Det finns en berättigad oro över att Polisen i Skånes register är en fortsättning på denna historia. Och man behöver inte gå utanför vare sig Skåne eller polismyndigheten för att finna liknande exempel. Kriminalpolisen i Malmö upprättade redan på 1930-talet ett omfattande släktregister och i början av 2000-talet uppdagades att polisen i Malmö hade ett fotoregister med romska barn. Den brottsförebyggande motiveringen till registren på 1930-talet var grundad i grumliga föreställningar om kopplingar mellan "ras" och brottslighet. Då som nu omfattade registren icke brottsmisstänkta barn och familjer. Då som nu motiverades registrering med individernas släktband. Den fråga som Skånepolisens registreringsverksamhet har väckt är om arbets- och förhållningssätt med kartläggning av romer har överlevt strukturomvälvande samhällsförändringar som det tidiga 1900-talets demokratiseringsprocesser och senare årtiondens välfärdsbygge.

Sveriges grundlag, regeringsformen, slår fast att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde. Sverige granskades nyligen av FN:s rasdiskrimineringskommitté. I sin rapport uppmanade kommittén Sverige att förebygga etnisk profilering från polisens håll och diskriminering från rättsväsendets sida. Kommittén uttryckte särskilda farhågor angående romers situation. Flera punkter ägnades åt rekommendationer för att stärka romers rättigheter och motverka fördomar och stereotyper.

Thomas Hammarberg, då Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, uttalade 2009 att polisens sätt att stoppa och undersöka individer är en metod som blivit vanligare inom ramen för terrorismbekämpning och att etnisk profilering används mot minoritetsgrupper i Europa, däribland muslimer och romer. Han hänvisade till organisationen Open Society Justice Initiative (OSJI) som vid upprepade tillfällen har undersökt förekomsten av etnisk profilering i Europa. Open Society Justice Initiative har bedrivit ett systematiskt arbete som visar omfattningen av problemet och vägar att komma tillrätta med det. Det har även andra organisationer gjort, exempelvis FRA – European Union Agency for Fundamental Rights. Internationellt sett finns således värdefull kunskap att stödja sig på.

Det finns enligt min mening inga tvivel om att etnisk profilering står i strid med mänskliga rättigheter som Sverige förbundit sig att följa. I en dom från 2005 har Europadomstolen klargjort att åtskillnad baserad på en persons etniska ursprung aldrig kan motiveras i ett modernt demokratiskt samhälle.

Ett högt förtroende för polisen och rättsväsendet är en förutsättning för att demokratin ska fungera. När allas lika tillgång till rättigheter och möjligheter sätts ur spel måste polisen kunna ingripa för att ställa saker och ting till rätta. Diskriminering och avsteg från principen om tillgången till lika rättigheter och möjligheter riskerar att underminera förtroendet för rättsstaten.

DO:s granskning aktualiserar också begränsningar i den enskildes skydd mot diskriminering från det offentligas sida. Jag har därför i en skrivelse till regeringen lyft behovet av att se över diskrimineringslagen i detta avseende.
I mitt uppdrag att verka för att diskriminering inte förekommer i samhället vill jag uppmana polisen att nu ta de risker som DO lyfter fram på allvar.

Regeringen behöver se över lagstiftningen på området. Jag förutsätter också att Polisen i Skåne ser över sina metoder och sitt arbetssätt för att säkerställa att diskriminering som har samband med etnisk tillhörighet inte förekommer. Det handlar alltså inte bara om kartläggningen utan också om att söka svar på frågan om vad som har motiverat upprättandet av dessa register.

Agneta Broberg
Diskrimineringsombudsman