Domstol inte alltid rätt väg att motverka diskriminering

Debattartikel i Dagens Nyheter

27 maj 2014

Nu ökar antalet anmälningar om upplevelser av diskriminering till DO igen. Under första halvåret 2014 inkom cirka 1000 anmälningar till myndigheten, vilket är en ökning på nära 25 procent jämfört med samma period året innan. Det är bra att fler människor känner till och tar till vara möjligheten att anmäla diskriminering. En ny rapport som DO presenterar i dag visar dock att många av de händelser som människor anmäler handlar om komplexa skeenden över tid. Många anmälningar går inte att driva i domstol. Samtidigt fyller de en viktig funktion i det förebyggande arbetet mot diskriminering.

Anmälningarna som kommer in till DO innehåller många starka berättelser om upplevd diskriminering i det svenska samhället. Dessa berättelser synliggörs sällan i samhällsdebatten. I DO:s nya rapport: "Delar av mönster – en analys av upplevelser av diskriminering och diskriminerande processer", har drygt 800 anmälningar analyserats. Rapporten visar att det finns vissa mönster i anmälarnas berättelser oavsett vilken arbetsgivare, företag, myndighet eller sjukvårdsinstans som anmäls eller vilka diskrimineringsgrunder anmälan avser. Anmälarnas berättelser innehåller ofta beskrivningar av att de har blivit utsatta för en rad mer eller mindre märkbara negativa handlingar vid flera tillfällen under en längre tid, vilket gör det svårt att peka ut enskilda händelser eller tidpunkter för när diskrimineringen har ägt rum. Anmälarna vittnar också om att det kan vara flera aktörer inblandade och att det ibland kan vara svårt att säga vem som är ansvarig – är det ledningen eller kollegorna, tjänstemännen eller bestämmelserna, eller allting sammantaget?

Diskriminering beskrivs alltså ofta av anmälarna som ett flertal händelser och beteenden som sammantaget bidrar till upplevelsen av att ha blivit diskriminerad. Det kan röra sig om både subtila och mer öppna former av beteenden som att inte bli lyssnad på, bli utsatt för gliringar och få sämre villkor. Detta beskrivs i slutändan leda till andra konsekvenser såsom sämre löneutveckling och att bli bestraffad när man tar upp problemen. Många anmälare ser att det finns paralleller mellan deras anmälda händelser och exempelvis utformningen av bestämmelser, oskrivna regler, stereotypa förställningar och beteendemönster såsom jargonger och hur arbete fördelas. Dessa resultat styrks av forskning på området.

Anmälare ger exempel på hur de på olika sätt försökt att anpassa sig för att undkomma negativ behandling och bli tillskriven negativa stereotypa egenskaper. Det kan handla om att undvika platser och situationer för att slippa bli avvisad eller utsatt för kränkningar till exempel i skolan, på arbetsplatsen eller i en affär. Att händelsen ändå anmäls tyder på att dessa anpassningsstrategier inte har räckt till.

Resultatet av analysen ligger helt i linje med forskning om hur diskriminering uppstår. Det finns en systematik både i händelsemönstren och i vilka som riskerar att diskrimineras. Det är också viktigt att se till de sociala processer som olika händelser utspelar sig i. Att ensidigt söka förklaringar hos enskilda individer eller händelser kan leda till att man aldrig kommer åt grundorsakerna och händelserna riskerar att upprepas. För att komma till rätta med diskriminering behöver vi istället se till det komplexa samspelet mellan exempelvis hur normer och bestämmelser formas, tolkas och förstärks utifrån våra beteenden, och hur detta påverkar individer och deras handlingsutrymme.

Detta är en insikt som vi och andra som arbetar med att motverka diskriminering behöver vara medvetna om. Bland annat påverkar det möjligheten att driva diskrimineringsärenden rättsligt. För att möjliggöra en rättsprocess måste DO skala ner människors berättelser om diskriminering som pågått under lång tid och vid upprepade tillfällen till enskilda, isolerade händelser för att värdera om de var för sig kan utgöra diskriminering i juridisk mening, och om diskrimineringen går att styrka i domstol. Även i de fall där DO bedömer det möjligt och lämpligt att gå vidare med en anmälan kan anmälare uppleva att ärendet i slutändan inte speglar deras upplevelser.

Människor som upplever att de har blivit utsatta för diskriminering vänder sig till DO i olika syften, till exempel för att få hjälp med att få de som upplevs ha diskriminerat att erkänna eller för att de vill synliggöra ett problem så att det inte drabbar andra. Många anmäler diskriminering till DO för att deras ärenden ska drivas i domstol och på så sätt få upprättelse vid en fällande dom. Det är också så många i dag uppfattar att arbetet med att motverka diskriminering främst ska fungera.

Men slutsatserna i analysrapporten stödjer DO:s inriktning och arbetssätt för att effektivt och långsiktigt främja lika rättigheter och möjligheter. DO:s uppdrag förutsätter ett samspel mellan olika arbetssätt för att uppnå en samhällsförändring. Uppdraget handlar om kunskapsspridning för att skapa insikt och förmåga och utöva tillsyn över diskrimineringslagen för att driva på och vägleda i arbetet för att främja lika rättigheter och möjligheter.

Parallellt med att driva viktiga rättsprocesser jobbar DO därför i hög grad med att få fler arbetsgivare och utbildningsanordnare att aktivt arbeta med att främja lika rättigheter och möjligheter, exempelvis genom att öka kunskapen om hur diskriminering kan komma till uttryck. I DO:s förebyggande insatser ingår också att exempelvis granska arbetsgivares arbete med lönekartläggning och handlingsplaner för jämställda löner. Jämförelser mellan granskningar som genomförts 2012 och 2013 visar att de arbetsgivare som har bedrivit ett aktivt och planmässigt arbete har hittat oförklarade löneskillnader för fler än 5000 arbetstagare. Det innebär att antalet arbetstagare som har grund för att få sina löner justerade som följd av lönekartläggningar vida överstiger det antal arbetstagare som fått justeringar som följd av enskilda anmälningar.

DO uppmanar människor att fortsätta anmäla upplevelser av diskriminering. Det är viktigt att människor påtalar de problem som finns. Det gör att DO tillsammans med andra ansvariga aktörer kan synliggöra diskriminering och utveckla ett verkningsfullt arbete som främjar lika rättigheter och möjligheter. Anmälarna bidrar på så sätt till en samhällsförändring såväl genom juridiken som genom att ge kunskap för att utveckla lagstiftning, policys med mera. Förhoppningen är också att DO:s rapport om människors upplevelser av diskriminering kan ge andra människor bekräftelse på att man inte är ensam om sin upplevelse. En anmälan till DO är betydelsefull och gör skillnad.

Agneta Broberg
Diskrimineringsombudsman