Kommun/gymnasieskola

Händelsen enligt anmälan

Den kvinnliga eleven gick ett yrkesinriktat program på gymnasiet. Hösten 2009 och våren 2010 blev hon upprepade gånger utsatt för framför allt verbala sexuella trakasserier från en manlig elev på samma gymnasieprogram.

I december 2009 talade flickan med sin mentor om trakasserierna. Mentorn lovade att ta upp saken med rektorn för programmet som i sin tur skulle tala med den manlige eleven. Flickan fick dock inte reda på om något samtal ägt rum.

Trakasserierna fortsatte sedan under vårterminen 2010. Det var först när flickans sambo i slutet av april berättade för skolans rektor att han tänkte göra en anmälan till Skolinspektionen som skolans rektor reagerade och höll ett samtal med eleven. Den manlige eleven kontaktade dagen därpå flickan och bad om ursäkt för sitt beteende.

Anmälan till DO

Eleven gjorde en anmälan till DO som inkom den 2 juni 2010.

DO:s bedömning

Eleven berättade för sin mentor på gymnasieskolan att hon i samband med verksamheten blev utsatt för sexuella trakasserier av en manlig elev. Skolan utredde inte omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna och vidtog inte heller de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra fortsatta trakasserier. 

DO ansåg att gymnasieskolan genom sitt agerande brutit mot 2 kapitlet 7 § diskrimineringslagen och kommunen ska därför betala diskrimineringsersättning enligt 5 kapitlet 1 och 2 §§ samma lag.

1 mars 2012: Stämning

DO stämde kommunen, som är ansvarig huvudman för skolan, för brister i den utrednings- och åtgärdsskyldighet som en utbildningssamordnare har enligt diskrimineringslagen. DO begärde att kommunen ska betala 80 000 kronor i diskrimineringsersättning till den kvinnliga eleven.

13 augusti 2014: Dom i tingsrätt

Värmlands tingsrätt dömde skolan att betala 20 000 kronor i diskrimineringsersättning till eleven. Tingsrätten menade att skolan inte gjorde tillräckligt för att på ett samlat och strukturerat sätt utreda de händelser som eleven påtalade och har därför brustit i sin utredningsskyldighet. Skolan har också brustit i sin skyldighet att vidta åtgärder för att förhindra fortsatta trakasserier.

3 september 2014: Överklagad tingsrättsdom

DO överklagade tingsrättsdomen. DO ansåg att den diskrimineringsersättning som kommunen ska betala till kvinnan är för låg i förhållande till den kränkning som kvinnan fått utstå. Händelserna påverkade kvinnans arbetsmiljö under lång tid och därmed också hennes möjligheter till lärande under den sista tiden före studentexamen.

Värmlands tingsrätt dömde kommunen att betala 20 000 kronor i diskrimineringsersättning till eleven, men DO yrkade på att hovrätten skulle höja beloppet till 80 000 kronor.

Hovrätten för Västra Sverige meddelade den 16 oktober 2014 prövningstillstånd.

26 maj 2015: Dom från hovrätten

Hovrätten för Västra Sverige ändrade domen från tingsrätten genom att höja den diskrimineringsersättning som gymnasieskolan ska betala till eleven som utsatts för sexuella trakasserier. Såväl tingsrätt som hovrätt konstaterade att skolan har brustit i sin utrednings- och åtgärdsskyldighet. Hovrätten ansåg dock att kränkningen var så pass allvarlig att ersättningen sammantaget höjdes från 20 000 till 50 000 kronor.

Domen har vunnit laga kraft.

Om DO:s rättsfall

Observera att tolkningen av diskrimineringslagen och föräldraledighetslagen utvecklas löpande och är i hög grad situationsbunden. Det betyder att de rättsliga bedömningar som framgår av domarna inte nödvändigtvis har aktualitet eller kan överföras på andra fall. DO:s ställningstaganden i enskilda fall är DO:s bedömningar av rättsläget. Det är domstolarna som slutligt avgör om någon överträtt lagarna och beslutar om ersättning.