Keolis AB

Händelsen enligt anmälan

Keolis AB nekade tre chaufförer visstidsanställning med hänvisning till deras ålder. Bolagen hade satt upp en över åldersgräns på 70 år för när de inte längre ingick nya avtal om behovsanställningar med förare. Syftet till åldersgränsen var ökad trafiksäkerhet. 

Anmälan till DO

Chaufförerna gjorde varsin anmälan till DO som inkom den 16 september 2013, den 11 december 2013 och den 21 januari 2014.

DO:s bedömning

DO ansåg att chaufförerna har blivit diskriminerad av skäl som har samband med deras ålder.

DO ansåg inte heller att undantaget som finns i 2 kapitlet 2 § inte är tillämpliga i syfte minska risken för olyckor i trafiken. Det syftet kan uppnås genom mindre ingripande och mer ändamålsenliga åtgärder, till exempel den individuella prövning av den arbetssökandes medicinska förutsättningar som bolagen också gör. De tre chaufförerna har samtliga genomgått en sådan hälsoundersökning utan anmärkning.

28 maj 2014: Stämning

DO stämde Keolis AB och Thunabergs taxi till Arbetsdomstolen för diskriminering som har samband med ålder i sammanlagt tre ärenden. DO begärde 100 000 kronor var i diskrimineringsersättning till chaufförerna, det vill säga sammanlagt 300 000 kronor.

16 september 2015: Dom i Arbetsdomstolen

Arbetsdomstolen (AD) menade att det var diskriminering när Keolis AB nekade chaufförerna visstidsanställningar med hänvisning till att de hade uppnått en ålder på 70 år. Diskrimineringen hade samband med ålder.

I domen konstaterade AD att arbetsgivaren inte på ett övertygande sätt hade visat att bolagets generella övre åldersgräns var ett lämpligt och nödvändigt verktyg för att uppnå det i och för sig berättigade syftet ökad trafiksäkerhet och att särbehandlingen därmed inte kunde rättfärdigas.

Bussbolaget dömdes att betala 40 000 kronor i diskrimineringsersättning till var och en av de tre chaufförerna.

Domen har vunnit laga kraft och därmed har DO avslutat ärendet.

Om DO:s rättsfall

Observera att tolkningen av diskrimineringslagen och föräldraledighetslagen utvecklas löpande och är i hög grad situationsbunden. Det betyder att de rättsliga bedömningar som framgår av domarna inte nödvändigtvis har aktualitet eller kan överföras på andra fall. DO:s ställningstaganden i enskilda fall är DO:s bedömningar av rättsläget. Det är domstolarna som slutligt avgör om någon överträtt lagarna och beslutar om ersättning.