Karolinska institutet

Karolinska institutet (KI) ville inte göra undantag avseende sina hygien- och klädregler för en tandläkarstudent som med hänvisning till sin religion hade ansökt om detta. Enligt DO har kvinnan därmed utsatts för indirekt diskriminering och stämmer KI.

Händelsen enligt anmälan

Kvinnan studerar till tandläkare och tog första gången upp frågan om möjligheten att bära alternativa arbetskläder i september 2013. Enligt KI:s hygienrutiner och klädregler ska det patientnära arbetet bland annat utföras i kortärmad bussarong. Eftersom kvinnan anser att det strider mot hennes religion att arbeta med bara armar undrade hon om det var möjligt att i stället bära långärmade engångsrockar eller engångsärmar.

KI beslutade i februari 2014 att inte göra avsteg från sina hygienrutiner och klädregler med hänvisning till patientsäkerhet och smittskyddsperspektivet.

Anmälan till DO

Kvinnan gjorde en anmälan till DO som inkom den 26 februari 2014.

24 mars 2015: DO ansöker om stämning

DO har utrett händelsen och anser dock att det bör ha varit möjligt att anpassa klädreglerna. DO anser att KI:s hållning innebär att studenter med viss religiös övertygelse drabbas på ett alltför ingripande sätt och att KI därigenom har gjort sig skyldigt till indirekt diskriminering.

DO stämmer nu KI och begär diskrimineringsersättning till kvinnan på 60 000 kronor.

16 november 2017: Dom i tingsrätten

Stockholms tingsrätt ansåg att KI gjort sig skyldig till diskriminering som har samband med religion.

Enligt tingsrätten har KI inte bevisat att risken för att sprida smittämnen skulle öka vid användandet av engångsärmar jämfört med de engångshandskar studenterna rutinmässigt använder. Detta innebär att tingsrätten anser att KI gjort sig skyldig till diskriminering i form av indirekt diskriminering.

Domen kan överklagas och har inte vunnit laga kraft.

Om DO:s rättsfall

Observera att tolkningen av diskrimineringslagen och föräldraledighetslagen utvecklas löpande och är i hög grad situationsbunden. Det betyder att de rättsliga bedömningar som framgår av domarna inte nödvändigtvis har aktualitet eller kan överföras på andra fall. DO:s ställningstaganden i enskilda fall är DO:s bedömningar av rättsläget. Det är domstolarna som slutligt avgör om någon överträtt lagarna och beslutar om ersättning.