2009-05-13Ärende led 2009/39, Handling 4 Kulturdepartementet103 33 Stockholm Diskrimineringsombudsmannen (DO) avger följande yttrande över ovanstående utredning. Med utgångspunkt i myndighetens uppdrag och ansvarsområde begränsas synpunkterna till att gälla sådana sakfrågor som har samband med rätten till likabehandling.
DO anser att det är en påtaglig brist att utredningen inte lämnar mer konkreta och tydliga förslag för att stärka de nationella minoriteternas rättigheter, särskilt avseende romer, när det gäller frågan om att bevara språk, traditioner och kulturarv. Till exempel saknar romerna en egen nationell kulturinstitution.
DO är positiv till att utredningen föreslår att Àjtte, Svenskt fjäll- och samemuseum, bör få en stärkt och tydligare roll. DO anser att liknande beslut bör tas för att stärka och bevara den romska folkgruppens kulturarv.
DO anser att det är viktigt att lyfta fram kulturens roll i arbetet med att värna principen om allas lika värde och rättigheter. DO anser därför att det är angeläget att genom nya metoder hitta samarbetsvägar mellan museer och de nationella minoriteterna.
DO vill poängtera att det i stora delar av betänkandet saknas en analys av förslagens effekter ur ett jämställdhetsperspektiv.
DO ställer sig positiv till en samordningsfunktion.
Sverige har ratificerat Europarådets minoritetskonventioner, Ramkonventionen om nationella minoriteter och Språkstadgan om minoritets- eller landsdelsspråk. Dessa konventioner ger historiska nationella minoriteter utökade rättigheter som förpliktigar staten att aktivt främja och bevara samt utveckla delar av nationella minoriteters identitet såsom språk, traditioner och kulturarv. Detta är ett led i Sveriges insatser i arbetet med de mänskliga rättigheterna.
Sveriges åtaganden är långt ifrån uppfyllda. Tekniska och strukturella hinder riskerar att innebära att minoritetsspråken sakta kommer att dö ut. Exempelvis är é romani chib och jiddisch viktiga europeiska kulturspråk, som idag är på väg att försvinna. Även de nationella minoriteternas kulturer riskerar att dö ut om inte dessa bereds en naturlig plats i samhället.
En möjlighet att stärka de nationella minoriteternas ställning i Sverige, särskilt den romska gruppens som inte har något eget kulturinstitut, är att tillföra resurser för att etablera och stärka de befintliga institutionerna. Genom professurer, lärarutbildning, läromedel, forskning och liknande, men även genom att inrätta ett nationellt kulturinstitut/museum för det romska kulturarvet kan staten motverka den hotande utplåningen av denna uråldriga kultur.
Stöd till dessa argument finns att hämta ur FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt ur Europarådets ramkonvention om nationella minoriteter:
DO anser att det är en brist att utredningen inte lämnar mer konkreta och tydliga förslag för att stärka de nationella minoriteternas rättigheter, när det gäller frågan om att bevara språk, traditioner och kulturarv. Bevarandet av de romska kulturarvet riskerar att falla mellan stolarna eftersom förslagen som rör de nationella minoriteterna i utredningen inte är tillräckligt tydliga. I stället formuleras det i ordalag som ”bör” och ”kan”. I kap 6 om konsekvenserna av genomförande av utredningens förslag finns heller inte den nationella minoritetspolitiken med alls när de slutgiltiga förslagen läggs fram till regeringen.
DO är dock positiv till att utredningen lyfter den romska frågan och föreslår att en kartläggning bör göras av befintliga museiföremål med romsk anknytning. DO anser däremot att förslaget är alldeles för vagt och ospecifikt formulerat.
DO är positiv till att utredningen föreslår att Àjtte, Svenskt fjäll- och samemuseum, bör få en stärkt och tydligare roll genom att inordna museet under anslag 8:4, Vissa museer.
Diskrimineringsombudsmannen föreslår att ett liknande beslut bör tas för den romska gruppen så att denna folkgrupps mänskliga rättigheter blir till godosedda när det gäller de kulturella rättigheterna och bevarandet av kulturarvsfrågan.
DO anser att utredningen borde föreslagit en etablering av ett nationellt romskt museum och inordna det under anslag 8:4, Vissa museer. Detta får dock inte inordnas på bekostnad av de övriga nationella minoriteterna.
DO anser att det är viktigt att lyfta fram kulturens roll i arbetet med att värna principen om allas lika värde och rättigheter. DO anser därför att det är angeläget att genom nya metoder hitta samarbetsvägar mellan museer och till exempel de nationella minoriteterna.
Ett sätt att göra museernas arbete mer tillgängligt för grupper som inte kommer i kontakt med museer så ofta, är att inleda ett samarbete med olika föreningar och aktiva inom olika frågor. Ett exempel på detta är utställningen ”Romer och resande – bortom romantik och plåga” som Malmö museer arbetade med 2002-2004. Där bjöds olika romska föreningar in att vara del av museets arbetsgrupp om utställningens innehåll. Metoden resulterade i att Malmö museer valdes till årets museum 2002.
Malmö museer, Judiska museet i Stockholm och Samiskt informationscenter har även etablerat ett samarbete när det gäller nationella minoriteters ungdomsfrågor.
Ett annat exempel är myndigheten Forum för Levande Historia som genom sin kulturella verksamhet spelar en viktig roll med att sprida kunskaper om historiska skeenden och erfarenheter.
Kultur spelar en väsentlig roll för individen på olika sätt och ska vara tillgänglig för alla, oavsett t ex etnicitet eller funktionshinder. En del av informationen om museerna samt en del utställningar av intresse för nationella minoriteter kan man översätta till de olika språken. Detta skulle vara ytterligare ett sätt att göra museer mer tillgängligt för dessa grupper.
DO:s möjligheter att ta ställning till förslagen i utredningar är begränsade i de fall de saknas utförlig analys ur ett jämställdhetsperspektiv. En sådan avsaknad strider mot 15 § Kommittéförordningen (SFS 1998:1474) vilken anger att förslag med betydelse för jämställdheten också ska ange konsekvenserna för denna.
Visserligen finns ett kortare avsnitt under kapitel 6.6.3 om eventuella konsekvenser för jämställdhet. DO vill dock poängtera att det i stora delar av betänkandet i övrigt saknas en analys av förslagens effekter ur ett jämställdhetsperspektiv.
Beslut i detta ärende har fattats av Christine Giljam efter utredning och förslag från Domino Kai.
Christine Giljam Chef för utvecklingsavdelningen Domino Kai Utredare