2009-05-04Ärende LED 2009/21, Handling 2
FinansdepartementetAvdelningen för offentlig förvaltningEnheten för statlig förvaltning103 33 Stockholm
Diskrimineringsombudsmannen (DO) avger följande yttrande över ovanstående slutbetänkande.
DO anser att slutbetänkandet innehåller en förtjänstfull genomgång av statsförvaltningens uppgifter och organisation och delar i huvudsak kommitténs bedömningar och förslag till en effektivare förvaltning.
DO saknar dock en tydligare redogörelse för och analys av statsförvaltningens betydelse ur ett konstitutionellt perspektiv.
DO ställer sig tveksam till kommitténs förslag och menar att vissa varor och tjänster, t.ex. informations- och kursmaterial, konferenser och kurser m.m. avseende diskrimineringslagen, är så specifika i sin natur att utbudet på den konkurrensutsatta marknaden, som styrs av utbud och efterfrågan, kan bli mycket begränsat och ostabilt. Utbudet från privata aktörer kan påverkas av konjunkturer och olika vinstmarginaler och påverka omfattningen, riktningen och frekvensen av aktiviteter.
Myndigheter måste därför, ur rättvise- och demokratiaspekt, kunna vara en garant för att säkerställa att den här typen av varor och tjänster alltid kan erbjudas alla medborgare, företag och andra intressenter, med bra kvalitet och till en rimlig prisnivå.
För en myndighet som DO ingår detta i grunduppdraget enligt lag och de bakomliggande folkrättsliga principerna. Enligt de s.k. Parisprinciperna (FN:s generalförsamlings resolution A/RES/48/134) ska en nationell institution för mänskliga rättigheter bland annat ”ge spridning åt de mänskliga rättigheterna och bekämpa alla former av diskriminering /…/ särskilt genom information och utbildning och genom att utnyttja alla mediekanaler.”
DO delar kommitténs förslag och vill särskilt lyfta fram förslaget om grundläggande beredningskrav i den process som föregår utnämningar. DO menar att det är särskilt viktigt att öka öppenheten vid tillsättning av högre statliga tjänster. Utannonsering av högre chefstjänster innebär att urvalet blir större och på sikt kan detta leda till en jämnare könsfördelning och förbättrade möjligheter för alla oavsett ursprung eller andra särskiljande faktorer. Vidare säkerställer upprättande av kravprofiler också att kompetenskraven på ett gott ledarskap inom staten kan förbättras ytterligare.
DO är tveksam till förslaget om en opolitisk tjänsteman med ansvar för styrningen av myndigheterna. Myndighetsstyrningen är en viktig fråga med hög politisk relevans och bör kunna utformas och anpassas utifrån den sittande regeringens intentioner.
DO delar kommitténs bedömning att tillsyn är en av statens grundfunktioner och samtidigt en viktig demokratifråga. Frågan är dock komplicerad och DO anser att tillräckligt underlag för att ta ställning i frågan saknas.
DO menar att rådgivning/främjande kan ses som en naturlig del av tillsynen. Samarbetsinriktat arbetssätt, tillsyn och rådgivning/främjande, leder till de bästa resultaten, bästa kvaliteten och utvecklar och vässar myndighetens tillsynsarbete.
DO delar förslaget att myndigheternas EU-arbete bör regleras i myndighetsförordningen och att kraven i EU-arbetet bör riktas till myndigheten och inte direkt till myndighetens tjänstemän. DO vill särskilt betona vikten av att myndighetens EU-arbete måste kunna planeras inom ramen för myndighetens egna verksamhet.
Samtidigt vill DO framhålla den specifika karaktären som ombudsmannamyndigheten har i internationella sammanhang, vilket förutsätter ett eget agerande och en fristående ställning. Av direktiven 2006/54/EC det s.k. recast direktivet (kön) och 2000/43 (ras och etnicitet) framgår att medlemsländerna är skyldiga att upprätta nationella organ för likabehandling. Dessa organ ska tillförsäkras mandat att företräda individer som gör gällande att de diskriminerats, genomföra oberoende utredningar om diskriminering, publicera oberoende rapporter samt lämna rekommendationer i frågor som rör diskriminering. Detta återspeglas också i DOs instruktion där det framgår att myndighetsförordningens 7 § Medverkan i EU-arbetet och annat internationellt samarbete, inte ska tillämpas.
Även om det explicit saknas krav på organisationsform pekas organisationer som verkar på nationell nivå med ansvar för mänskliga rättigheter frågor ut som lämpliga för ändamålet. Ur ett svenskt perspektiv ligger därför myndighetsformen nära till hands.
DO delar kommitténs förslag av chefsutvecklingsprogram och chefspolicy för att utveckla och behålla goda chefer i statsförvaltningen.
DO vill här understryka vikten av att ”utbildningsinslag om mänskliga rättigheter/diskrimineringsgrunderna” ingår och konstaterar vidare att Regeringsformens (1 kap 2 §) förutsätter en god kunskap av principen om ickediskriminering.
DO saknar en analys av Regeringsformens betydelse som utgångspunkt för en gemensam värdegrund för alla anställda i statsförvaltningen. DO anser att värdegrundsarbetet i första hand bör ses som ett led i att medvetandegöra de principer som fastslås i grundlagen för alla statsanställda.
DO är i huvudsak positiv inför kommitténs olika förslag till effektiviseringar och besparingar.
DO vill särskilt lyfta fram förslaget att ta bort begränsningar av anslagssparande och att kunna bevilja anslag för längre tid än ett år. Förslaget ökar möjligheterna till effektiviseringar och besparingar, dock menar DO att detta ställer ökade krav på myndigheternas ekonomi- och personaladministration. För bättre kontroll och effektivare verksamhetsstyrning och resursutnyttjande är det av vikt att myndigheternas ekonomi- och personaladministration integreras i den egna myndigheten och tas till vara i verksamhetsprocessen och görs levande i organisationen. Detta ger även en ökad kostnadsmedvetenhet och en bättre ekonomisk kompetens i hela myndigheten och bidrar till kravet att hushålla väl med statens medel.
DO delar kommitténs förslag avseende ”små myndigheter”, men vill ändå betona vikten av att ha en god kännedom om verksamheten som en särskilt viktig faktor för administrationens kvalitet.
DO ställer sig tveksam till förslaget om att grundläggande bestämmelser om den statliga förvaltningen bör samlas i en särskild lag med tillhörande förordning. I princip är det bra att viktiga frågor får ett starkt stöd i lagstiftningen men att en lagreglering kan vara hämmande för regeringens initiativ till utformning, anpassning och styrning av statsförvaltningen.
DO konstaterar också att de tio olika områden som föreslås behöva regleras i huvudsak är reglerade i andra författningar, däribland Regeringsformen. DO saknar också ett konkret förslag till hur en sådan lagtext skulle vara utformad och har även därför svårt att ta ställning till förslaget.
Beslut i detta ärende har fattats av ombudsmannen Katri Linna efter utredning och förslag av Henry Nyberg. Administrativa chefen Ulrica Engström-Nilsson har också deltagit i handläggningen.
Katri LinnaDiskrimineringsombudsman
Henry NybergEkonomichef